Möteskultur: Onödiga relationer?

Skelett i bil med säkerhetsbälte

Har det hänt att du deltagit i möten och bara känt att du sitter av tiden? Jag måste tillstå att vissa möten genom åren i några extrema fall känts som bilden ovan. Låst i ett möte där jag inte växer utan snarare tvärtom, sitter fast, och kreativitet och energi förtvinar utan utbyte/inflöde. En hemsk känsla, och, upplever jag, tyvärr bekant för många.

Vi är alla olika. För vissa mötesdeltagare är det viktigt att berätta om sitt – på detaljnivå, medan andra håller tyst för de bedömer att deras aktiviteter inte är aktuella, eller relevanta för övriga. Mars vs Venus om du vill. Tyvärr situationer som uppstår kopplat dålig mötesstyrning, eller oklarhet om syftet med mötet.

Samt såklart, inte förglömma, faktor rädsla.

Ledarskapskonsulten Erica Falkenström lyfter i sin bok Vad vill du – egentligen?: ”Att kunna tänka och känna själv, att skapa mening och göra självständiga val uppfattas många gånger som hotfullt, och därför tenderar massan att frysa ut den som inte anpassar sig. På samma sätt ser vi på många arbetsplatser hur de som inte förmår lysa av egen kraft använder sin energi till att försöka släcka andras ljus. … Det paradoxala är att det vanligtvis är de som går sin egen väg som lyckas till sist. Det är de som har en chans att bli fria, finna glädje, frid och harmoni. De andra lever kvar i sin bitterhet.”

Hugaligen, så här illa kan det väl inte ändå vara? Missunnsamma? Utfrysande? Hos andra kanske men inte hos oss? Eller?

Arbetsplatsrelation: Är tillit, stolthet och trivsel ditt arbetsliv? beskrivs vilka faktorer som definierar en bra arbetsplats, vilka även påverkar möten. I Sverige har vi även ett kulturellt förhållningssätt som gör att allas röster ges möjlighet att höras eftersom vi ofta(-st) gör konsensusbeslut.

Kan det bli för mycket möten? JA! lyfte jag resultat av en undersökning kopplat svenska chefers mötesvanor, som visar att:

  • I snitt har chefer sex möten per vecka som upptar 8,1 timme per arbetsvecka
  • Hälften upplever att de flesta möten är meningsfulla och effektiva
  • Hälften pysslar med annat under tiden, som mobilen
  • 3 av 10 säger att det alltid är någon som kommer för sent

Jag studsar fortfarande vid detta att hälften inte ser möten som meningsfulla, utan istället pysslar med annat, som sin mobil (eller dator). Känns igen? Är det månne konventionsrädslan som träder in och avhåller från att avsluta (ännu) ett meningslöst möte? Minskar det i så fall värdet av den egna närvaron/existensen/kompetensen? (Här kan du förresten läsa mer om hur mobilen kan påverka bara genom sin närvaro Your cell phone is ruining your relationship – just by being in the room.)

Läste om metodiken Scrum, som jag själv inte använt, men reagerade positivt nyfiket på en av beståndsdelarna; ett dagligt planeringsmöte som inte får ta mer än 15 minuter. Ett sådant tidsbestämt förhållningssätt kräver att endast det för alla relevanta och aktuella – i en mycket slimmad förpackning – kommer med. Självklart måste det även ställa krav på en disciplinerad och närvarande mötesordförande. Och mötesdeltagare. Har du testat Scrum eller liknande?

Vill du skratta igenkännande alternativt ångestladdat åt möten, läs 10 ways meetings are dumbing us down. Eller som en följd, Idéer ruttnar på svenska arbetsplatser för att grotta ned dig ytterligare.

Inom kort kommer del 2 i ämnet som kopplar tips och vägar framåt i mötesdjungeln.

Dela gärna med dina kollegor och hör hur de upplever möteskulturen hos er! Kanske är ni många som ser saker lika?

Må gott,

LG

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *