Digitala mutor: tips om legala fallgropar

Helena Sundén IMM

Vet du vem den ”typiske” mutaren och mutmottagaren i Sverige är? Jo, det är en och samma: man, 49 år och mellanchef. Blir du chockad, bekräftad eller träffad av denna insikt? 😉 Mutan handlar oftast om småtjänster, pengar och/eller representation. Trevliga affärsluncher kan alltså vara en initial halkbana att vara vaksam på.

Som du vet är min inställning att digitala/sociala medier måste betraktas som vilket affärsverktyg som helst, precis som alla andra kanaler, om än med speciella förutsättningar. Relationer, remember. Och därför även viktigt att koppla den närvaron till allt annat som kan påverka affärerna. Som t.ex. allt från otillbörlig påverkan, och hela vägen till stora mutbrott.

Jag träffade Helena Sundén, generalsekreterare på IMM – Institutet Mot Mutor och fick en hel del nya insikter och kunskap varav jag delar några nedan. Helena berättade att Sverige som land generellt av Transparency International ses som ”a very clean country”, alltså, vi ligger i toppen på plats 4 på den globala ”renhetslistan”, men därmed inte sagt att vi är några änglar. Många gråzoner.

Visste du t.ex. att om du får ett mejl med ett, ska vi säga, ”erbjudande” att du är tvungen att svara och säga nej? Om du inte svarar kan din tystnad tolkas som ett tyst medgivande (BrB 5 b§ Givande av muta). Därmed sagt, samma sak gäller alltså om du som t.ex. Community Manager för en företagssida på ett socialt nätverk får ett DM (Direct Message), där just du erbjuds något. Du måste då svara och tydliggöra ditt nej och medverkan.

Kuriosa. Från förra året används inte ordet bestickning längre utan tagande respektive givande av muta. Samt något helt nytt för mig: Handel med inflytande (kopplar offentlig verksamhet).

Så i korthet, sociala medier är ingen fredad zon från lagbrott. Vaksamhet och insikt gäller även på dessa plattformar. Här kan du läsa mer i Näringslivets kod om gåvor, belöningar och andra förmåner i näringslivet. Och här kan du läsa Skatteverkets rekommendationer vad gäller representation.

En personlig reflektion kopplat att jag själv bjudits flera affärsluncher, och realistiskt funderar hur en lunch runt Stureplan i Stockholm ska kunna genomföras för 90 kr? OK, det finns en korvkiosk och ett amerikanskt snabbmatställe i närheten, men de känns inte som platserna att prata viktiga affärer i ”lugn” samt avskildhet. Samtidigt som jag inser att bara skriva detta och tänka efter är en väckarklocka. En reflektion att påverka val av lunchställe ifall platsen är att betrakta som ”kostsam”, eller inte går i linje med arbetsgivarens etiska riktlinjer. Eller betala själv. Eller avstå helt. Oavsett, bra att tänka till en gång till nu med fakta i ryggen. Hur gör du?

Kopplat Skatteverkets rekommendationer mejlade jag frågan till närmare tio av Sveriges största företag om hur de hanterar just detta med luncher och gåvor osv. Av de svar jag till slut fick, var det ett företag som just hänvisade till Skatteverket som ”lunchrättesnöre”:

  • Nordea uppfattar jag som mycket tydliga med information på sin webb med Etiskt korrekta affärsrelationer. T.ex. gåvor med ett värde över 100 EUR måste anmälas till Compliance Officer. Gillar deras tydlighet och digitala öppenhet. Gör det enkelt för både omvärld och anställda
  • Scania har A guide to ethics vilken specar att gåvor ska ha nominellt eller symboliskt värde, och vid tveksamheter tala med chef
  • Atlas Copco hänvisar till Business Code of Practice

Hur arbetar ni med frågan på din arbetsplats? Dela gärna med dina digitala vänner för att hjälpa säkra deras kunskap.

Må gott,

LG

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *